Titta, vanligt kaffe!

Oj vad gott det var med en vanlig slät kopp kaffe. Har blivit för be­kväm med kapslar. Ska minska mina fasta ut­gifter i samma takt som med ned­trapp­ningen av tokmedicinen nu.

Bara sushi och kaffekapsel kontot har varit absurda den här cyto-kortison-rundan, nästan så jag skäms i dessa ekonomiska svåra tider.

Har även pausat Netflix, HBO Max och YT premium. Så snart kan jag köpa en högtalare till. Skämt å sido, ska skärpa till mig.

Det kan bli så när ork, aptit tryter och tristessen kommer. Är säkert snart tillbaka i träsket igen, det stundar ju nya kurer efter påsk. Det får vi ta i tu med då. Nu har jag ändå resetat lite slöeri.

Nu ska jag se över om det finns några fler löpande ut­gifter som jag kan leva utan, t ex. 50-11 moln­tjänster behöver man inte ha, har jag hört.
 

Kl. 10:12
OJ, har helt otippat samlat på mig ett gäng vuxen­poäng idag. Har anmält några små skavanker på lägen­heten då 5 års garantin går ut snart. Ibland över­raskar jag mig själv.

Felanmälde även saker och ting i höstas men som måste fallit mellan stol­arna. Vi får se om det kommer någon hantverkare den här gången, det är bara värds­liga små­saker som jag inte kommer orkar tjata om. Det känns vuxet det här, jag kanske ska sluta leka att min lägenhet är en ubåt.

Kl. 14:55

OK väldigt mycket BS och liten verkstad från min sida nu.

Magnus var i krokarna så det blev lite sushi idag. Men Nu är det inköps­stopp på Sushi tills vidare. Endast ”Vid behov” stod det i läke­medels­listan.

Kl. 22:32
Har ingenting nytt att berätta, känner mig bara svullen och sällskaps­sjuk.

Det blev en lång tupp­lur efter en sen sushi-lunch med Magnus. Vaknade vid 21 och är fort­farande dagvill.

Idag hörde en läsare av sig, hen ville följa med i min rymd­raket och fly jorden… men bara om det fanns plats för hens sköld­paddor. Klart det gör, alla som vill får följa med.

Avslutar den här dagen med ett citat av Harry Martinson. Eller avslutar och avslutar, jag kommer pula med något skit inatt för nu går det inte att sova på ett tag.

“Försök till räddning genom tankeflykt
och överglidningar från dröm till dröm
blev ofta vår metod.
Med ena benet dränkt i känslosvall
det andra med sitt stöd i känslodöd
vi ofta stod.
Jag frågade mig själv men glömde svara.
Jag drömde mig ett liv men glömde vara.
Jag reste alltet runt men glömde fara –
ty jag satt fånge här i Aniara.”

Harry Martinson, Aniara (1956)