Kartonger

När man inte orkar ta sig till sop­sta­tionen, bilen är av­ställd och många hem­leveranser blir kart­onger helt plötsligt ett ofri­villigt inslag i livet.

Dagens första reflexion är hur stora bitarna blir när jag klipper sönder kart­onger, det går hand i hand med dosen tok­medicin. Kopplingen är tydlig.

JA, JAG KLIPPER MINA KARTONGER… ÄN SEN DÅ?! Dels för att spara plats i förrådet men också göra det lätt för mina vänner med bil att köra iväg dem till återvinningen.

I morse blev bitarna större än sist, vilket är bra.

När det är höga doser blir bitarna be­tyd­ligt mindre. Min teori att jag är mer grund­lig och nog­grann med höga doser i om­loppet. Jag kanske inte heller vet vad man ska göra istället för att klippa kart­onger, man drar ut på det helt enkelt. Eller så är det bara tok.

Ett normalt för­farande, normen skulle jag till och med våga påstå är att kasta in kart­ongerna i bilen för att sedan stå och hoppa på dem vid sop­sta­tionen. Vilket barbari.

Skriver som vanligt mer om jag kommer på något mer viktigt under dagen.