Måste berätta om Jaha-hunden!

För några dagar sedan lät det som en hund sa ”Jaha” nedanför balk­ongen. Nu hände det igen. Undrar om hunden är glömsk eller om husse be­rätta­de något nytt. Det låter iaf. sjukt kul.

Donar som sagt på ballen och av­njuter en espresso efter ett besök hos Ackis och Polisen. Det blev LP för cell­räkning och en trippel (1-2-3 lag). Vi pratade om trombo­cyter och jag fick lära mig att 100 är gränsen för att göra en LP, jag hade 106. Vätskan var fin och klar enligt journ­alen så ingen stick­blödning, GG!
 

Efter en skön tupplur (obligatorisk ryggläge 2 tim efter LP) gick jag till polisen och hämtade ut mitt pass.
Ibland krävs det ett pass eller ett nationellt idkort för att skaffa nytt BankID. Av någon an­led­ning är körkort inte till­räckligt mycket id-handling för BankID. Tur att kör­kort fung­erar som id-hand­ling över­allt annars, även hos polisen… för att hämta ut ett pass. Inte kolossalt logiskt.

Har inte blivit mjuk i magen av alla jord­gubbar jag vräkt i mig den senaste veckan. Så jag köpte mer jord­gubbar och grädde på väg hem från Aina. Middagen kirrad!

Kl. 22:30
Till middag blir det en äggmacka och jordgubbar till efterrätt, börjar bli hungrig, måste bara se klart en spänn­ande CS-match mellan NAVI och Astralis. Båda lagen är mina favorit­lag och det är super­jämnt.

Nu är det en paus i matchen så tänkte be­rätta om dagens LP (Lumbal punktion) och hur det går till.

För­be­red­elserna för LP är att klämma och känna, måtta ut och markera stick­punkten, tvätta, bedöva och föra in nålen. Något jag har lärt mig genom åren är att läkare har kalla händer. Särskilt läkare från infektion, det kan bero på att jag ofta har feber när jag träffa dem. Men även när de gäst­spelat hos hem­ato­logen när jag inte haft feber har de kalla händer. Nog om kalla händer.
Vid för­be­red­elserna brukar jag hålla truten så läkaren kan kon­cent­rera sig. När nålen väl är på plats och man fått ut vätska till analysen och injicerar cyto och kortis­on super­sakta så då blir det lite dö­tid för samtal.
Idag frågade jag hur mycket rygg­vätska man har. De var snälla och sa att det var en jätte­bra fråga. Sen började spekul­ationer och kill­gissningar rulla igång, tre manliga genier i ett litet rum, vad kan bli fel. Vi kom fram till att det kanske typ handlar om några deciliter eller så… eller mer… kanske mindre. Bra jobbat va?
 

Nu har jag kollat upp och enligt Regionala cancer­centrum: ”Rygg­vätskan är en vätska som finns i huvudet och rygg­rads­kanalen runt och inuti hjärnan och rygg­märgen. Det finns runt 200 ml totalt och det pågår en ständig pro­duk­tion av vätskan.”
Så vi hade både rätt och fel.

Något de där­emot visste och inte var sena att berätta är att man har ungefär 5 liter blod. Hematologer asså, de är som de är de.