Som vanligt uppe tidigt tillsammns med kortisonet

Känner mig pigg och för­väntans­full att få sista ögat fixat. Känner mig också väldig konstig, Dexametasonet kan ha som bi­verk­ningen person­lighets­för­änd­ring, vilket är lite läskigt.

Då är det skönt att jag bara kommer träffa sjuk­vårds­personal jag inte känner så bra idag. Ja ja nu tar vi den här dagen så tar vi morgon­dagen imorgon.

Taxin kommer 7:45 det blir per­fekt, vatten­kamning och frukost i lugn och ro.

Kl. 09:38. Bra Flow
Det här blev väldigt effektivt, SSK kände igen mig så vi sket i den obligatoriska informa­tionen och efter­snacket då vi redan gjort det här tidigre… sär­skilt SSK.

Patienten innan min tid dök inte upp så vi körde på. Nu är sista ögat lagat och nya ögon­droppar fixade hos apoteket.

Nu väntar jag på taxi hem med kaffe å fralla.

Min plan var att jaga fin­semlor men jag ser och kommer se som en kratta några dagar = ving­lingare än normalt.

Imorgon är jag till­baka på Ackis, om jag inte sitter fast i slangar kan jag jaga semlor i veckan.
 

Kl. 11:01
Re­flek­tion i taxin på väg hem från ögon­doktorn. Chauffören tar sig för sitt ena öga hela tiden. Gissar på att det rinner. Han skulle kunna komma från Syriens krig. Varför frågar jag inte bara honom om han har prob­lem med ögat. Olika perspektiv, vi har ju alla våra historier… nu frågar jag bara… åter­kommer.
 

Kl. 11:58
Ok, här kommer en historia ni sent kommer glömma. Chaufförens högra öga hade sedan 1-2 veckor börjat rinna utan an­led­ning, särskilt de senaste dagarna. Han sa att det går nog över.

Så de där bilderna jag hade i huvudet av en krigs­hjälte spring­andes med ett barn under vardera arm med splitter­skador på Syriens gator var tydligen i mitt huvud bara. Vad orafflande.

Livet är för kort för att inte fråga om saker man undrar över. Inte allt för sällan svarar någon från sjukvården: ”Det brukar många barn fråga också”.

Åter­kommer om högra ögat, ser inte ett skit, det gjorde jag ändå med det vänstra direkt efter OP.
 

Kl. 22:17
Nu är det packat och klart för en tre dagars cytokur hos hema­tologen. Efter­som vi alla vet att inte alltid blir som man tänkt med cell­gifter med kom­plik­ationer osv.. eller hem och vända med feber så gjorde jag det grund­ligt denna gång.

Rester upp­ätna, kylen tömd, frysen fylld, ”växterna” vattnade och svampar för­välvda i frysen… präktigt där, men med höga doser kortis­on i om­loppet så finns över­energi och vilja.

Runt 11 förväntas jag ramla in avdelning. Hoppas verk­ligen att jag blir in­skriv­en av en bekant SSK.

Pers­onlig känne­dom är det bästa som finns efter semlor. HATAR form­ulär, kommer dra en vals att jag inte ser något om jag får en bibba blanketter i magen.

Nu ska jag inte sova för det kommer jag inte kunna göra. Disk­maskinen kör för fullt så jag väntar på den och plockar lite tvätt. Det ska vara tipp topp när jag kommer hem.

Gonatt!