Musik är något jag inte skrivit om tidigare, förutom min cancer­relaterade spel­lista dåårå.

Hoppas ni alla mår bra. Själv mår jag toppen, sitter i skrivande stund och smuttar på ett glas rose och lyssnar på P3 Klubbmix. Det är sån där musik som jag gillar men aldrig lyssnar på. Kanske för att jag inte kan ett enda namn på någon DJ.
Tidigare idag lyssnade jag på något helt annat, på repeat. Bach’s goldberg variations. Tror många känner igen när ni hör den, en fantastisk ”låt” på en dryg timme. Ni som sett När lammen tystnar så spelas stycket efter att Hannibal haft ihjäl två poliser i slutet av filmen. Det är fint på något sätt och gör scenen ännu starkare.

Böset då?

Har tyvärr känslan av att Imbruvican inte klarat av att hålla tillbaka skit­cellerna i CNS. Det pirrar och sticks inte bara kring ögat idag, även över högra halvan av ansiktet samt domningar i höger kind och mun, snart börjar jag väl dräggla också.
Det är svårt att inte tänka fel när jag blir påmind av konstiga symptom hela tiden. Och varför tycker jag det känns mer rätt att skriva ”symptom” när det går lika bra att skriva ”symtom”? Symptom känns för­åldrat, precis som jag känner mig just nu.

Imorgon lovar jag att det blir Bullens pilsner­korv, det blir något att se fram emot.

Antar att jag skriver ”emot” istället för ”mot” av samma anledning som tidigare.