Jag börjar med att döpa om den till Leukemi rätt och slätt och här i bloggen till ALL för att det är bekvämt.

Att dia­gnosen är all­varlig hanterar jag med att det bara finns ett alter­nativ. Att till­sammans med sjuk­vården göra det vi kan. Målet är full bot.

Be­hand­lingen tar ca. 2,5 år och är inget jag kan råda över, det är ”bara” att ”gilla” läget!
Det kommer säkert bli jobbigt men det är något jag måste ta när det kommer och inte tänka på nu. Nu är nu och sen är sen.

Att ha cancer är i slut­ändan ensamt hur man än vrider och vänder på det!

Vänner och nära betyder plöts­ligt… jag skulle inte säga mer. Det är något helt annat bara jämfört när man är frisk och ser på världen på ett annat sätt. Vänner på Discord gör att jag aldrig känner mig riktigt ensam, bara vet­skapen att ni finns där ute och hänger i kanalen nästan 24-7 betyder massor. Kram!
Nejdå, jag är inte folk­ilsk men jag har aldrig haft några problem att vara ensam. Det är faktiskt något jag före­drar mer än att ha folk om­kring mig hela tiden. Männ­iskan är trots allt den mest störig­aste varelsen som satt sin fot på denna planet, förutom jag då.
 

Ni som läser det här ska inte vara rädda att ställa frågor och berätta gärna hur du själv mår av nyheten. Det är inte konstigt att allt det här känns overkligt, inte heller konstigt att alla reagerar olika.
Vissa av er vill prata, andra inte, inget är rätt eller fel… Bla bla bla… sånt där har ni säkert hört till leda tidigare men nu vet ni att ribban ligger på samma nivå här också.
 

Den här sidan är precis som leukemin inte någon hem­lig­het, så om någon frågar är det bara att hän­visa hit. Det under­lättar för mig då jag helst inte vill tränga mig på med konstig stäm­ning och trista nyheter. Jag kommer bara bli glad om ni hör av er.