Titta vad fluffig och fin degen blev.

Nej nu är jag klar med sur­deg. Vi över­låter sur­degs­bak­ning till de som kan, jag kan äta.

Det känns lite be­fri­ande att det är över. Som jag skrivit tid­ig­are; verifiera att vi inte håller på med något skit. Nu ligger den kompakta degen i mat­av­fall­et. Den där klumpen går inte att göra något med, möjligtvis till en sten.

Det finns bagerier och affärer som jag brukar säga. Och nu kommer Magnus jobbar­kompis sur­degs­bröd bli ännu god­are och ätas med största respekt.

Jaha, vad händer idag då?

Det jag vet är att Magnus kommer med sushi­lunch och jag bjuder på en sk. Silvia­Sverigekaka. Tyd­ligen någon ny kaka som ska vara det senaste och hetaste i konditor­branschen.

Borde ta tag i de­klar­at­ion­erna för min hjärna kommer knapp­ast vara skarp­are nästa vecka. Börjar med en kaffe.
 

Kl. 14:24
Om jag är däst? Ja! Tack för en trevlig lunch Magnus. Åt upp en hel mellan Sushi och för mycket Silvia­Sverige­kaka med grädde.

Hem­ato­logen med­delade att jag är väl­kommen på tis­dag nästa vecka, toppen. Om allt går i lås så borde jag vara klar på fredag.

Måste komma ihåg att pausa fyra med­ic­iner på mån­dag så det inte krockar med hög­dos-mtx. (Methotrexate).

Nu kommer en oundvik­lig tupp­lur känner jag.