Nu är det nästan konst­ater­at att leuke­min satt sig på högra syn­nerven.

Infiltrativ (invasion) opticus (synnerv) neuropati (nervskada) som inte kan vara något annat än ”leukemi-celler”.

Exakt vad det kommer att innebära vet jag inte. Det jag vet är att det redan svåra läget blivit svårare. En direkt åtgärd är att man satt in kortison som lindrande läkemedel. Kortisonet har inte någon behandlande effekt. Imbruvica-behandlingen som nyligen startades måste få en chans innan vi stänger butiken. Även DLI direkt i CNS finns också som ett sista alternativ tror jag. Livlinorna börjar ta slut. Men ska inte måla fan på väggen innan den feta damen slutat sjunga.

I morse var jag hos käkkirurgen på undersökning inför borttagning av visdomstanden. Lite senare under dagen stoppades all planering eftersom det skulle innebära ett avbrott med Imbruvica och det vill vi inte.

Även om Övertandläkaren är ivrig, för det vet jag att hen är så får den får tanden sitta kvar tills Imbruvica behandlingen är klar. Vet inte varför jag far med osanningar om min Övertandläkaren, måste vara titeln. Förlåt, menar inget illa.

Annars har det inte hänt så mycket mer än samtal med läkare och ssk om läget. Imorgon skrivs jag ut då utredningen är klar och jag inte behöver någon sjukhusvård längre. Nästa vecka ska jag tillbaka till ögonläkaren men framför allt för att träffa min ansvariga läkare och diskutera om framtid och alternativ.