Nu är det nästan konst­ater­at att leuke­min satt sig på högra syn­nerven.

Infiltrativ (invasion) opticus (synnerv) neuropati (nerv­kada) som inte kan vara något annat än ”leukemi celler”.

Exakt vad det kommer att inne­bära vet jag inte. Det jag vet är att det redan svåra läget blivit svårare.

En direkt åtgärd är att man satt in kortison som lindrande läke­medel. Kortisonet har inte någon be­hand­lande effekt. Imbruvica­behandlingen som nyligen startades måste få en chans innan vi stänger butiken. Även DLI direkt i CNS finns också som ett sista alternativ tror jag. Livlinorna börjar ta slut. Men ska inte måla fan på väggen innan den feta damen slutat sjunga.

I morse var jag hos käk­kirurgen på under­sökning inför bort­tagning av visdoms­tanden.

Lite senare under dagen stoppades all planering efter­som det skulle inne­bära ett av­brott med Imbruvica och det vill vi inte.
 

Även om Över­tand­läkaren är ivrig, för det vet jag hen är så får tanden sitta kvar tills Imbruvica behandlingen är klar.
 

Annars har det inte hänt så mycket mer än samtal med läkare och SSK om läget. Imorgon skrivs jag ut då ut­red­ningen är klar och jag inte be­höver någon sjuk­hus­vård längre. Nästa vecka ska jag tillbaka till ögon­läkaren men fram­för allt för att träffa min an­svar­iga läkare och diskutera fram­tid och alt­ern­at­iv.