Idag känner jag mig super­duper sofistikerad.

Jo men visst, googlar reservoar pennor, för jag vill lära mig skriv­stil… igen och lyssnar på Goldberg Variations (J.S. Bach BWV 988), som har blivit min go-to när jag inte kommer på något att lyssna på. Om låten som spelades upp efter Bach tänkte jag; Vad är det här för skit. Det var också Bach. Och nu kom glasbilen. Så gick det med den sof­ist­ik­erade dagen.
 

Apropå sof­ist­ik­erad, i förr­går såg jag TopGun (2022). Göta petter vilken dynga, jag trodde det skulle bli två timmars nostalgisk mys. Istället blev det drygt 2 timmars pin i soffan, för­ut­sägbar amerikansk senti­ment­al smörja.

Jag är så gammal att jag kommer ihåg uttrycket ”Japanskt skit” om bilar från… Japan. Det myntades troligen en PR-byrå General motors anlitade på det glada 70-talet. Men nu snackar vi riktig skit, ett tag trodde nästan att filmen drev med sig själv, samtidigt har Tom Cruise inte gjort sig känd som killen med världens bästa själv­distans.
 

Några fina budskap hade filmen ändå:
– Ett rövhål kan också vara en bra en kille, innerst inne.
– Nästan alla andra länder i världen är dumma.
– Man ska vara snäll mot varandra.
– Ord är överflödiga när det finns ryggdunk.
– Att visa känslor är så himla gay.
– Tom Crusie springer roligt.
 

Min teori om varför det ser så roligt ut är nog en kombination av korta ben med hög frekvens.
 

Den ända be­håll­ningen med filmen är tuffa hangarfartyg och flyg­plan, man är ju trots allt bara kille. Man kanske ska bli strids­pilot, det verkar lätt. Men först ska jag hitta en bra penna och öva på skrivstil. En sak i taget som vanligt.