Nu gör vi något bra med Dexametasonet.

Idag mår jag som en Prins!

Recap: Det som hände igår var att jag vaknade med värk från helvetet bakom höger öga och i huvudet.

Något nytt var att jag också hade smärtor i länd­ryggen och i båda benen så jag knappt kom ur sängen.

Så igår var en riktig skit­dag. Akuten fanns i tank­arna… men ja akuten i dessa dagar. Istället tog jag en dubbel dos av tokmedicinen och efter en timme ytterlige 4mg och ringde hem­ato­log­av­del­ningen. Efter åter­koppling med bak­jouren som tur­ligt nog råkade vara min läkare så hade Dexametasonet kickat in och i stort sett all smärta var borta. Nu går vi upp i dos, rätt mycket.

Det är mitt eget fel, så jag får skylla mig själv.

Har märkt att värken kommit kryp­ande lite tidigare och ökande innan mina fasta läke­medels­tider. Så misstanken om att ned­trapp­ningen varit för snabb har funnits men ignorerats för att jag vill bli av med tokmedicinen och för att jag är dum i huvudet och saknar läkar­leg­imita­tion.

Jag har helt enkelt varit för ivrig med att bli av tok­medicinen och har tjatat på min stackars läkare.

Är tack­sam att min läkare inte är en ”Vad var det jag sa!” -människa, även om hon kanske tänkte så.

Från och med nu kommer jag fokus­era på mitt för­håll­nings­sätt till tok­med­ic­inen istället.

Det är pest eller kolera och då väljer jag tok­med­ic­inen alla dagar i veckan, om det ska vara som det var igår, jag behöver den helt enkelt.

Riktiga insiker är det som kallas för djup­inlär­ning va? Gamla hundar kan också.

Vet vad tok­med­ic­inen gör med min kropp och hjärna, så nu är det bara jag som kan uppfinna dis­trak­tioner mot de dummaste symt­omen.

Kött­hals­duk och ballong­huvud kan jag inte göra något åt… kanske en mat­av­falls­påse med två hål i… fast då blir det sådär tokigt igen.

Nu ska jag mäta några random före­mål och se hur långa och breda de egent­lig­en är… istället för att öppna bus­skåpet.