Äntligen en riktig infart. Är trött på alla stick.

Idag bytte jag bort mina två gamla infarter till en ny bättre infart.

”En perifert inlagd central ven­kateter är en tunn plast­slang som förs in i ett blod­kärl på över­armen. En ultra­ljuds­maskin an­vänds för att sjuk­skötersk­an ska kunna se kärlen i över­armen. Genom slangen kan du få be­hand­ling och lämna prover ofta, utan att be­höva bli stucken i armen eller på händ­erna.”

Källa: Vårdguiden.
Edit (2023.01.15. kl. 07.10)
Har kramp i fötter och vader så gav upp att sova mer den här natten. Sitter och läser om det som hände i början av min resa och måste göra ett viktigt till­ägg.
 
Ett minne som jag blir fuktig i ögonen av än idag.
De två onkolog­sjuk­sköter­skor som satte in in­farten hade ett något med­mänskligt be­mötande och om­händer­tagande som jag kommer komma ihåg resten av livet.
 
Vet inte exakt vad som hände och kan inte sätta ord på det. Tror inte de förstår hur mycket det betydde för mig.
 
Om jag springer på dem i på Ackis kommer jag berätta det jag precis har skrivit. En av dem kommer jag ihåg särskilt då hon jobbade på Onkolog­isk­endo­krinolog­iska avd. där jag var in­lagd en dryg vecka för ut­red­ning. Tror att jag kommer göra det förr eller senare, då jag är stammis på Ackis, sen är det svårt att känna igen folk, så länge muns­kydd är obligatoriskt… nu igen.