Inte lite, utan mycket oväntat då jag har en cell­gifts­kur kvar, denna omgång (Rond 1). Efter­som jag mår som jag mår, alltså för­håll­ande­vis bra så tyckte läk­arna att jag kunde testa att vila hemma mellan kur­erna.

Euforisk lycko­rus att komma hem. Satt i soffan och tom­glodde rakt fram på en av­stängd TV och var hel­nöjd med det, hur länge som helst. Efter ett tag så tog kortis­onet över och jag började pula som en pundare. Pulade hela kvällen med städ­ning och mat­lag­ning.

En av mina bästa stunder i livet hur knäppt det än kan låta. Det går inte att be­skriva helt enkelt.