Det blir inte som man tänkt alltid.

I förra inlägget skrev jag att jag skulle berätta om hur det var att få linsen utbytt. Ångrade mig, så vi hoppar det.

Men jag hittade en liten film som beskriver exakt så som det gick till.

Kortfattat så var det inte farligt alls och det gick fort, gissar på att själva in­grepp­et tog runt 10-15 minuter. Det som var det läskigaste var väl att det var någon­ting nytt och att kombon ”skalpell” och ”ögon” inte låter så trevligt i samma mening, men det var det faktiskt. Läkaren, de två SSK och USK var alla jätte­trev­liga. Ska du byta lins och är orolig? För­sök sluta vara det för det finns ingen an­led­ning.

Idag lootade jag min post­box och där låg en kallelse till MR-hjärna som givet­vis krock­ade med op­era­tionen på det sista ögat, jag har två. Typsikt va? Ringde röntgen och fick en ny tid som blir på en lördag (rtg-folket är alltid standby), lite otippat men ju tidigare desto bättre. För mig är alla vecko­dagar lör­dagar eller mån­dagar, det får man välja själv, jag väljer olika beroende på dags­formen.

Mitt kortison­schema är snart nere på noll, bara två dagar kvar vilket är super­skönt, jag har inte känt någon större smärta bakom höger öga. Så atte, det är status, trött trots kortison, dåliga aptit, viktnedgången har stannat av, två tider på Ackis, upp­följ­ning och sedan ny plan be­roe­nde på re­sult­at från MR och mående. Det är som vanligt, upp å ner hit och dit. Det blir bra.