Status

Nu väntar en sån där seg period. Den sämsta tiden är oftast strax efter en cyto-kur.

När allt går åt rätt håll så går det åt fel håll. Det är så cellgifter fungerar. Det kan liknas med vissa elit­förband som först bryter ner sold­aterna, för att sedan bygga upp dem. Känner mig inte som en elitsoldat även om jag krigar på, på mitt lilla viss.
Efter 1-2 veckor brukar värdena vända och då blir det bättre. Det blir piggare när de röda värdena stiger och det blir mindre känn­ingar i munnen och immun­för­svar­et stärks när de vita värdena stiger.
Det är som vanligt, upp och ner. Kuren som avlutades i fredags yttrar sig mest i munnen och allmänt skrutt­eri just nu.

Att snusa har blivit en ut­maning.

Visst, det ska bränna lite under läppen när man lägger in en prilla men… ja ni fattar. Det beror på att slem­hinnorna kukat ur, som är den korrekta fack­termen. Men man ska inte klaga, det finns något som heter muskosit som jag, peppar, peppar, lyckats hålla mig borta från genom åren.
Muskosit tillhör en helt annan division jämfört med mina små prins­ess­blåsor. Första året jag låg inne så glömde någon i personalen en in­plastad lat­hund med foto­grafier på mun­hålor med muskosit. Ett bra exempel på onödig in­form­at­ion för en patient.
 
Idag gav en SKK på Bålsta­Doktorn några tips, bl.a. is och ananas, jag gillar konkreta tips. Jag har både ananas och is som får bli efter­rätt ikväll.

Nu ska jag röra ihop en ton­fisk­röra och låta den sätta sig fram till middagen som blir en ton­fisk­rulle. Sen ska jag leta film, har ju ett helt hav med serier och filmer på Viaplay, Showtime och HBO att plocka russinen av.