Frutti di mare, Frukter från havet… har ni hört något dumm­are?

Sjö­gurka då eller?… fast det är en grön­sak. Ja ja, detaljer har aldrig varit min starka sida och borde inte vara någons heller. Med undantag för anställda inom detalj­handeln, nu räcker det.

Christopher, ni vet han som har koll på att laktos­fri mjölk har längre håll­bar­hets­tid, han kan andra saker också… tror jag.

Han skickade bilder från Italien igår och jag blev sugen på Frutti di mare. Det är en av många mat­rätter jag aldrig gjort av den enkla an­led­ningen att min svenne­banan­hjärna inte vågat sig på sådana exotiska ut­svävningar. Som bort­för­klar­ing har jag tänkt; vissa rätter gör man bäst i att låta andra göra. Men nu känner jag mig redo efter dryga 50 år framför spisen höll jag på att skriva.

Bild från Zeta.

Bara några frågor innan jag fattar några stora beslut.

Efter­som jag vet att en del av er ramlat in på bloggen via mat­lagning och blivit ”intresserade” av cancer på kuppen. Vilken grej, mat och cancer på ett och samma ställe, vad mer kan man begära.
Har nån av er koll på ett bra märke på musslor, funkar fryst eller är det delidisken ett måste? Eller bör jag helt enkelt över­låta det till någon som till­gång till prima rå­varor och skill. Om ni tycker att jag ska testa så är alla hus­mors­tips välkomna. Skal­djur är utan tvekan den rå­varan har jag lagat minst.
 

Det blev ingen riktig middag igår, men jord­gubbar och filmen Smile blev det. Gillade den. Filmen var öppen för många tolkningar t.ex. monster eller rejäl psykisk ohälsa. Den kommer inte upp i nivå med The Ring och Hereditary men har många likheter. Om du gillar suicidala saker och att må dåligt i soffan en stund så rekommenderar jag Smile varmt.
 

Ikväll blir det fläsk­kotlett provencal, om jag nu kan hålla mig borta från att köpa mer jord­gubbar eller hallon. Det är faktiskt det enda jag tänkt ordentligt på idag. Genom­tänkt va?
 

Kl. 19:12

Nya middags­planer… det börjar bli en vana att det inte blir som tänkt alltid.

Reflektioner från dagens lilla äventyr på byn: batteriet tog slut i mina hör­lurar, varför måste vuxna människor lära sig åka rull­skrid­skor, det är faktiskt för sent ibland. Man borde reglera ner farten för 70+ damer med gång­stavar. Nu är jag hemma hel och välbehållen, ingen dog… eller jag vet inte hur det gick för tjejen på rull­skrid­skor.
Sitter och tar igen mig med ett glas billigt skit­vin på ballen. Funderar på att öppna en flaska som går att dricka utan att skrynkla ihop.