Spännade!

God morgon, sitter med en kopp kaffe och försöker logga in och spela Diablo 4. Det går sisådär, har köat en timme drygt.

Vaknade i ottan, satt min vana trogen på radion och blev klarvaken och glad. Det finns tydligen något som heter Bajs­trans­planta­tion. Mer om det finns att läsa på SVT.

Idag är det bussförarerns dag så glöm inte bort att sjunga ”Vår busschaufför” om ni ska ut och resa idag. Det blir natuligt.

Edit (kl. 23.16)

Senaste kortison­schemat som jag fick av min ansvariga läkare är inte nådigt och det känns.

Just det! Det har alltid känst konstigt för mig att kalla min läkare, docent och den bästa specialisten inter­nation­ellt för ”Ansvariga” läkare. Hon har även varit med från början då allt mitt bös började. Saknar ord.

Har fram tills nu inte hittat ett bättre titel än ”Ansvarig läkare”. Men from nu kommer jag benämna henne som min ”Behandlande läkare”. Ansvariga låter fel och det känns inte rätt i ryggraden att tramsa till just hennes roll i allt det här. Så om jag inte kommer på något piggare och bättre så är det ”Behandlande läkare” som gäller från och med nu.

Sen finns det ett helt gäng andra hematologer som är gamla kompisar genom åren också. Men det är min behandlande läkare som bestämmer vart skåpet ska stå i slutändan.

Ikväll blev det lite otippat bakning

Christopher kommer förbli på fika imorgon, så jag drog igång med bakning, som en liten tant.

Kör på ett säkert kort som är morot­skaka, har ändå gjort en och den blev god. Lyckades ändå göra fel vid ett moment då jag råkade blanda socker i mjölet, det skulle ner i äggen och vispas, har verkligen ingen fördjupad kunskap i grunderna än, för då hade aldrig något sånt kunna hända. Sen tog det ritkiga smöret slut så det är margarin inblandat, skit samma, kompisens smaklökar kommer ändå avslöja alla mina misstag och fusk, han jobbade på Opera källaren när Werner Vögeli var chef.

Det doftar ljuvligt i hela lägenheten just nu, det kan ingen förneka.