Hade turen att få en av de två enkel­rummen som finns på avd­elningen, med utsikt över en silo och några björkar. Eftersom avdelningen i huvudsak är en hjärt­avd­el­ning så finns det monitorer överallt, det är lite kul men det tutar och plingar så öronen håller på att trilla av.

Mitt hjärta är också upp­kopplat, igår stod jag och tittade på min monitor vid repan, kände mig lite viktig.

Vapen­dragaren Magnus kom till und­sätt­ning med mobil­laddare och körde även hem min bil. Guld!