Dag 11 = mindre kortison

En halv tablett mindre from idag! Ser fort­farande ut som en gris, det spelar ingen roll då jag mest sover och måste jag ut och gå lång­samt med mina hälsenor så drar jag på mig ett munskydd. Min läkare tycker fort­farande att jag ska använda mun­skydd i folk­samling­ar, så jag hade använt ändå. Det skulle kännas konstigt att inte använda mun­skydd på Ackis. Nästa gång jag köper mun­skydd ska jag se om det finns XXXL.

Nu ska jag skita, ta en dusch och åka till sjukan, exakt i den ord­ningen.

kl. 15:22

Ögondoktorn, check! Jag hade per­fekt syn och inget svullet (tumör) på syn­nerven.

Det man kunde se var att synnerven blivit aningen tunnare, ”AHA, Take on me” sa doktorn när jag berättade att jag nyligen strålat höve. Nä, det sa han inte så klart, det vore ju helt bananas.
Ögondoktorn ville hur som helst att jag kommer på ett åter­besök om 3-4 månader. ”Visst, skickar ni kallelse” sa jag. ”Ja” sa doktorn. Sen gick jag till drop-in för rutin­prover. Nu är jag på väg hem och ser fram emot en tupp­lur, utan väckar­klocka.
 

kl. 23:16
Till middag blir det ingenting, är inte hungrig och det passar bra då jag blivit tung på kortison-kuppen. Dessutom sa Clayan att man överlever 30 dagar utan mat, han är känd för att ha järnkoll.
Nu ska jag somna till en skräckis som heter Shelley (HBO Max), spännade.