Mitt rum ligger nära en helikopter­platta… och utsikt över en alltid över­fulll parkerings­plats så under­hållning finns det. Parkerings­platser tar ibland fram de finaste egen­skap­erna hos människan.

Methotrexat check

Då är vi nästan klara för den här gången. Allt har gått enligt planen, alla är glada, ingen dog.

Här är en kort samman­fatt­ning på det vi sysslat i veckan.
Vi drog igång i tisdags för­middag med LP och en trippel i rygg­kanalen som bestod av två sorters cytostatika och kortison. Cell­räkningen visade att förra veckans cyto hade effekt så efter lunch startade vi be­hand­ling med Methotrexatet (gula droppet) som går in på ca. 24 timmar. På onsdag runt 15-16 tiden var allt mtx inne. Efter det massor ut­spolning med vätska och pH kont­roller.
Ut­söndr­ingen av mtx gick snabbare än än 2 dygn. Har pinkat galna mängder, 23 250 ml sedan vi började med mtx.
Klockan 4:00 i morse var mtx mindre än 0,2umol/L = bort med allt bös. Så nu väntar jag på ronden och officiell ut­skriv­ning (Ko-släpp), in­officiellt och mentalt sitter jag redan hemma på balk­ongen med ett glas vin.

Vilket skol­boks­exempel på hur en sån här be­hand­ling kan gå till.

Med risk för jinx ska tilläggas. Vid ett tidigare till­fälle med samma behandling så sket jag nästan ner mig på ut­skriv­nings­dagen och blev kvar några dygn till. Så peppar peppar…
 
Igår tupplurade jag hela dagen mellan toa­besöken. Nu känner jag mig utvilad och det bästa av allt; fri från slangar. Jag har ut­vecklat ett hat mot slangar men jag gillar det sövande ljudet från dropp­aggretaten. Så nu kommer jag väl inte kunna sova hemma av den an­led­ningen. Om jag har spelat in ljudet från dropp­aggregaten? Själv­klart.

Nu ska jag gå på toal­etten och pinka som en normal människa.

Kl. 14:24

Hemma, alltid lika skönt att komma hem till ett städat hem.

Bara att slå sig ner, t ex. med ett glas vin och njuta av livet.