Fullt upp idag!

Idag var det 6-månaders­kontroll sedan stam­cells­trans­planta­tionen (29 januari 2021).

Allt gick bra så jag kommer bespara er med detalj­erna om hur under­sökningar gick till, men samman­fattning­svis handlade det om: blod, benmärg, kiss, röntgen, lung­kapacitet och munhåla. Det som är intressant är prov­svaren och det tar några dagar innan de är klara. Spännande!
 

Efter 6 månader tror jag att de släpper lite på sekretessen (hörde det i podcasten jag tipsade om tidigare) så jag frågade.

Läkaren ville dubbel­kolla och kom tillbaka med den här lappen

Reaktionen hade nog varit nog den samma oavsett vem och vart donatorn är och kommer ifrån. Och det blev en WOW-känsla som jag inte kan beskriva i ord. En bland­ning av nyfiken­het, tack­samhet och respekt. Det är svårt med känslor ibland, de tar liksom bara över rodret.
 

Om jag har förstått det hela rätt så kan donator och givare efter ett år ge sig tillkänna.

Vill den ena inte göra det så stängs dörrarna, men om båda vill så får man reda på allt. Jag är kluven men samtidigt inte, klart jag vill ta kontakt och tacka för allt, kanske tom. träffa online eller IRL. Vi får se hur det blir, har full respekt om donatorn bara är nöjd med att förhoppningvis räddat ett liv och vill stanna där.

Tack oavsett allt!

Efter allt mitt bös besökte jag mamma som tyvärr är inne på Ackis för tredje gången. Hon mår inte toppen, annars hade hon inte varit där. Jag vet att hon får den bästa tänkbara vård och omsorg. För jag har varit där själv. Vi får hoppas att det ordnar upp sig på bästa tänkbara vis.
 

Det blev en rätt lång och jobbig dag som slutade i total lycka. För när jag kom hem såg jag att grannarna hade rensat ogräs från både gräsmatta och häck oss mina föräldrar.

Den omtanken och viljan att hjälpa till med det de kan betyder otroligt mycket. Tappade det nästan.