God morgon!

Ligger och vickar på fötterna mot kramp och funderar om Uppsala kan bjuda på något mer än strål­ning när jag ändå är där.

Kanske ett besök på Carolina Rediviva. Kanske unna mig något gott i saluh­allen. Oavsett vad så blir sushi till lunch eller, det var alldeles för länge sedan.
 

Sushi är en sådan mat som alltid smakat normalt, även med lite GvHD/­GVL i kinderna. Ok inte när jag höll på hög­risk pro­to­kollen, men sånt gills inte för då fung­erde ingen­ting kropp­sligt. Eller frossa en riktigt färsk räkmacka XXXL, det är ju en utom­jordisk upplevelse.
 

Inatt har jag sovit 4-5 samman­hängande timmar och känner mig pigg. Därav mina så högt upp­satta planer för dagen. Någon stros­ande på shopp­ing­gatorna blir det inte, med tanke på nu­varande kortion­doser i omloppet.

Men som vanligt, sak i taget, börjar med gröt, sen strål­ning av höns­hjärnan.

Edit (kl. 11:28)

Klart, det gick lika fort idag som igår.

ÄLSKAR ♥

appar­ater som bara kan göra en sak riktigt bra och kostar mer än en mindre kommun.
Onkologen jag träffade efter be­hand­lingen be­rätt­ade att vi kan få vänta upp till en månad, men mer troligen 2-3 veckor innan ut­värdering.

Nu går det inte att se något mer en ett kaos på de punkter där det strål­ats. Det kommer blir svull­nader och små infekt­ioner, så kortisonet får hänga med ett tag till. Jag trodde man strålade bort bara. Strål­ning är ju inte riktigt blod­cancer­gängets grej, därav min okunskap.
 

Hoppar, kultur och rä­kmacka, det finns bra Sushi ca 850 m från dörren där hemma, för det är jag fortfarande sugen på. Det kändes som en trevlig ide i morse, nu känner jag mer för att åka hem och ta en tupp­lur och sedan för­söka jobba, fick en bra ide nämligen.
 

Edit (kl. 21:21)

Känner redan av att det är något nytt i öga och huvud efter strål­ningen.

Den bästa be­skriv­ningen är svala blixt­rar som ibland stannar upp. Ibland känns det som det är tårar men det är snustorrt. Ingen värk att att tala om, liiiite molande bara. Vi får se hur det artar sig de när­maste veck­orna.
 

När jag kom hem var jag för ofokuserad för skärm­jobb, som vanligt, men min ide känns fort­farande bra, ska testa imorgon.
Istället ägnade mig åt var att tvätta och olja in två skärbrädor. Tror jag i det här fallet tycker funktion före utseende, plast­brädor är fula men känns bättre att arbeta med, de är också lättare att hålla rena och är snällare med kniv­arna. Vi får se hur det blir vid nästa stora köks­inven­tering.

Sen byggde jag en koja.

Para­plyet var ändå ett halv­hjärtat försök att få till känslan av koja i bädd­soffan.

Det blir mysigt att sova någon annans­tans är i sovrummet. Varför dessa tok­erier då? Varför inte. Vem upp­skattar inte mys med kanske tv-spel, tv-serie, stream osv. Kanske en varm macka med iskall Oboy, kanske till och med lite snacks… också!
Det är ju ändå tisdag och jag får vara uppe så länge jag vill, varför inte ta vara på det. Tror det är nu jag fångar natten, sånt görs för sällan.
 

Och nej, jag har inte tappat det helt (tror jag), jag lever bara (vet jag).