One small step for man, one giant leap for mig.

En halv tabl­ett mindre av kortison, nu är det bara en kvar! Tycker med lite vilja att min kött­hals­duk blivit an­ingen smalare.

Vaknade runt 9-tiden, perf­ekt, sju timmars sömn och fint väder på balk­ongen med lite pyssel. Det gassar på bra idag, borde ta det lugnt med solen mitt på dagen.
Man kan ju faktiskt ha flera cancers, som det heter. Har man redan cancer är man inte direkt im­mun mot cancer, snar­are tvärt­om. Man vill ju helst und­vika dubbel­cancer, som det också heter och är den med­icinskt kor­rekta termen.

Kl. 18:00
Någon i grann­skapet drog igång sin grill. Vi stack­are som har balk­ong får bara ha el­grill, eller grilla nere på gården. Man kanske ska gå ner med en under­lägsen håll­ning och en marinerad kött­bit i handen och prata om det fina vädret och om bilen går bra.

Kl. 21:25

Julafton kom tidigare än utlovat av Elgiganten, det passade perfekt, för jag var på dåligt humör.

Satt och för­sökte tycka att Bäst i test är roligt… igen. Första säsong­en var ap­flabb, andra inte så mycket. Nu blir jag bara arg på SVT, som en annan bitter gubbe. Blir också be­sviken på mig själv, vilka för­utom Markoolio är med i pan­elen ens? Ingen aning!
Ett annat tecken att man nått gubb­status är när man inte känner igen någon artist eller band på musik­fest­ivaler. Men va fan, nu är det SVT på bästa sänd­ningtid en fredag­kväll, ja ja, får väl vara gubbe då.

Men nu är jag glad igen då datorn är här.

Håller på att upp­datera operativ­systemet just nu, visst är det roligt med ny teknik ändå? Det kan bli sent ikväll.